Jag är stolt över mig själv. För nu har jag verkligen tagit tag i träningen och det känns så skönt. Jag längtar till jag ska träna nästa gång. Förut hade jag ingen lust till att träna, ville hellre ligga kvar i soffan än att träna. Det kändes bara jobbigt och tråkigt. Ändå så klagade jag på saker som jag inte var nöjd med och över att jag gått upp i vikt sen jag blev sjuk. Men det stannade vid att klaga och jag gjorde inte mycket mer än att tänka tanken att träna. Men nu tycker jag det är roligt. Jag gör det för min skull och ingen annans. Jag gör det för att jag vet att jag mår bättre och min kropp mår bättre. Det är just det där steget i början som är så svårt att komma över men när man gjort det så går det bara bättre och bättre. Träningen blir en ritual i vardagen. Det behöver inte heller ta så mycket tid.