Lördag

Har varit en lugn och skön lördag, har varit hos Dea, räddat en vilsen hund och sen lite mys :)

Här kommer ett filmtips :)





Äntligen fredag

Dea har just varit här och hälsat på!
Känns som det var evigheter sen vi sågs
men va roligt att äntligen få träffas igen :)


Hur resten av dagen ser ut återstår att se :)



En bild säger mer än tusen ord


































Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano

Efter som jag blev sjuk i mars har jag inte kunnat göra klart vårterminen. Det innebär för det första att CSN inte vill ge mig några pengar för de anser att jag ska ha poäng från vårterminen. Men hur ska man kunna plugga när man ligger på sjukhus och får så mycket smärtstillande att man inte kommer ihåg något? För det andra ska jag plugga på 50 procent som är läkarnas ordination, det innebär att jag inte kommer bli klar med min undersköterskeutbildning förens 2012 . Hade jag inte blivit sjuk skulle jag vara klar nu till vintern. Nu under hösten ska jag göra klart det jag missat under våren. Men tydligen så går den sista terminen igång på hösten så tyvärr måste jag vänta från jan/feb nästa år till augusti innan jag kan göra klart den sista terminen. Känns så tråkigt, men det är väl min otur som vanligt. Vad ska jag då göra i ett halvår innan jag kan göra klart utbildningen?
Många frågor, men tyvärr har jag inget svar. Det enda jag känner nu är att jag är väldigt besviken, jag vill bli klar nu snart inte 2012.

Men nog om det igår var vi och käka middag på nex med Julia och Jonas. En liten avskedsmiddag för Julia, för imorgon åker hon tillbaka till Luleå. Kommer bli väldigt tomt att inte ha henne i sin närhet någe mer. Det var trevligt men blev dock lite besviken på maten. Tycker olles har den bästa maten! Men tyvärr var det fullbokat där.

Hade gärna tagit emot lite tips på vad NI vill läsa om!

Bjuder på några bilder från igår :)

/ Sofia











världens finaste Bella










your lips like sugar

Det finns inget finare än kärlek.

Men som vi alla vet är det inte lätt. Alla har vi säkert stött på problem i förhållanden, men det viktigaste är att man kan lösa dom tillsammans och gå vidare starkare.

Det finns en person som känner mig bättre än någon annan gör, som alltid kan göra mig glad. Han finns alltid där, med han kan jag skratta, gråta, vara arg, lycklig och vara mig själv. Han är det finaste jag har. Utan han så är det alltid någonting som saknas. Men ord räcker inte till för att förklara vad du betyder för mig.

Jag älskar dig Emil








Det var ingen mardröm, det var verklighet

Den 24 Mars 2010 förändrades mitt liv på några sekunder,
jag fick en stroke (en propp och en blödning i hjärnan) .

Våren var ganska jobbig på många sätt, jag hade varit trött och haft ont i huvudet och var i allmänhet orkeslös.
Den 23 mars fick jag en sådan huvudvärk att det inte hjälpte med någonting, det fortsatte till den 24:e. Min pojkvän kommer hem från jobbet och ska åka till stan för att fotografera sig. Han vill att jag ska följa med men jag säger att jag inte orkar. Tillslut följer jag med för både han och jag tänker att det kan vara bra att få lite frisk luft och komma ut. När vi är på väg till fotostudion börjar min högra arm skaka okontrollerat. Jag tar tag i den med min vänstra arm. Jag känner att något är fel, men jag vet inte vad det är jag kände mig så konstig. Det höll inte i sig länge, vi åkte vidare och beställde mat, vi åkte till Emils pappa för att äta där. När jag ska kliva ur bilen händer samma sak med min arm. Jag var rädd och visste inte vad det var, och det var svårt att förmedla hur jag kände. När vi sitter vid matborden och ska äta så fungerar inte min högra arm som den brukar. Jag fumlar och spiller. Efter ett tag börjar jag gråta och jag säger till Emil att något är fel. Ca 20 min efter det så ska vi åka vidare, på väg till dörren så är HJÄLP det enda jag hinner säga. Jag fick ett anfall. Som tur var gick Emil först och tog emot mig. Efter det kommer jag knappt ihåg något på en vecka. Inne på akuten får jag ett anfall till. Mycket har jag fått återberättat. Jag sövs ner och får åka helikopter ner till Umeå. Jag kommer ihåg när jag vaknade i Umeå och jag hade inte mina egna kläder på, jag kände att jag behövde gå på toaletten, men fick då veta att jag hade katetter. Det var så allt började. En otäck mardröm var verklighet.

Jag kommer att skriva om hur det har varit sen jag fick min stroke. Att vara ung och få en stroke är svårt på många sätt för inom sjukvården är de ganska ovana att unga människor drabbas. Man hinner knappt att vara sjuk för det är så mycket som ska fixas med papper osv. Det är väldigt svårt att berätta hur man känner och mår och rädslan att det ska hända igen finns alltid i bakhuvudet.


Bättre sent än aldrig

Nu tar jag mig i kragen och ger mig in i bloggvärlden .


RSS 2.0