Tell me what you wanted me to do

Ibland önskar jag att jag bodde nere i söder, mer hemma. Mer nära till mina vänner och min familj. Det var längesen jag kände mig så ensam som jag gör nu. Det finns många som är saknade. Jag trivs jättebra här men ibland känner jag att saknaden tar över. Det gör ont i hjärtat när man vet att man har förlorat människor som man inte vill förlora. Men avstånd kan tyvärr göra att man glider ifrån varandra. Men sen beror ju allt också på hur mycket man anstränger sig för att vårda relationen. Hur mycket man bryr sig? Jag står stilla men jag vill framåt, långt fram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0