Varför har man ofta känslan att man måste bevisa sig, för andra, för sin omgivning. Man ska inte behöva bevisa för någon att man duger. Ska man göra det ska man göra det för sig själv och ingen annan. Men jag tycker att man ständigt lever med att man ska vara duktig, man ska klara både det ena och det andra. Man ska vara nån slags superman/superkvinna som klarar allt. Att misslyckas finns inte. Men utan misslyckanden så kan man aldrig lära sig och utvecklas. Dom som håller en kär ska ju tycka om en villkorslöst annars är det inte på riktigt. Det är dom som finns i med och motgång. Jag tycker man ska sträva efter sina drömmar och vad man vill för att få ut så mycket av livet, och allt är inte en dans på rosor, det kommer gånger då det inte går så bra. Men man ska inge ge upp och känna sig dålig. Man får försöka ta nya tag och så länge man gjort vad man kan så kan man inte ångra något. Man ska inte vara rädd för vad omgivningen säger för varken du vill det eller inte så kommer dom nog säga saker vad du än gör.